Textiltryck, historia
Textiltryck är ingen ny företeelse, arkeologer har daterat lämningar av textiltryck i Kina som är från vår tideräknings början och från ca 1400 talet i Europa.
Givetvis har tekniken utvecklats sedan dess. I textiltryckets barndom användes utskurna träblock som doppades i färg och sedan pressades mot tyget. Träblocken ersattes senare med kopparblock och ännu senare av gummi. Tekniken förekommer än idag i vissa delar av Asien och kallas för blocktryck. Trycket var grovt och det gick inte att återge fina detaljer. Färgen som lades på bildade ofta ett tjockt lager som blev stelare än tyget och gav en "relief"-känsla.
Så gott som allt textiltryck skedde fram till tidigt 1600-tal i Asien och tygerna importerades av östindiska kompaniet. Importen växte stadigt, i slutet av århundradet var efterfrågan på tryckta tyger mycket större än vad handelskompaniet klarade av att importera.
Därför startades det första stora textiltryckeriet i den franska hamnen i Marseille år 1640. De efterföljande åren dök en lång rad nya tryckerier upp i Europa.
Under slutet av 1700-talet i samband med den industriella revolutionen, skedde nästa stora genombrått då rouleauxtryckmaskinen uppfanns. Istället för att som tidigare manuellt "stämpla" på motiven byggdes nu maskiner där designen graverades in i kopparcylindrar som sedan påfördes färg och roterade mot tygets yta.
På detta sätt mångdubblades tryckkapaciteten och det blev även möjligt att trycka med fler färger genom att placera kopparvalsar efter varandra i tryckmaskinen. Parallellt med detta utvecklades även färgkemin i rasande takt vilket möjliggjorde ett bredare spektrum av tryckfärger. Rouleauxtryck var den dominerande tryckmetoden fram till 1964 då rotationstryckmaskinen visade på ITMA-mässan. Metoden bygger på att trycka med tunna cylindrar gjorda av nickel. Dessa har små hål som motsvarar mönsterbilden där färgen pressas igenom. Den har med mindre modifikationer sedan dess dominerat textiltrycket ända fram till 2000-talet.